Vem är jag?
Julia heter jag, är 21 år och uppvuxen på den lilla ön Gotland. Flyttade därifrån efter 19 år till Vimmerby för att påbörja min dröm om att bli förskollärare, jag flyttade i Augusti 2013. Att flytta visade sig vara mycket jobbigare än vad jag först trodde att det skulle bli, men med stöd av familj och vänner blev jag starkare och bestämde mig för att ge Vimmerby en chans. Jag kände ju trots allt inte någon alls när jag flyttade dit, men med orden "ge det en chans, funkar det inte så kan du alltid komma hem igen" så tog jag mig i kragen och bestämde mig för att prova i 2 veckor, kändes det inte bra kunde jag ju alltid flytta hem igen och ansöka till Gotland året efter. Men jag ville ju inte tillbaka till Gotland egentligen, jag ville ju ta chansen att se och uppleva något nytt.
Nu sitter jag här 2,5 år senare och ångrar inte att jag stannade kvar, jag trivs så himla bra i min klass och jag kan inte tänka mig att plugga tillsammans med några andra. Jag har även blivit med självständig och jag litar mer på mig själv i olika val. JAg har lärt känna mig själv helt enkelt. Sälvklart har jag hemlängtan ibland, men Gotland ligger bara en resa iväg. Sen finns alltid familj och vänner ett telefonsamtal bort.
På fritiden gillar jag att fotografera och vara kreativ, sen lider jag av en form av städmani så lägenheten städas kontinuerligt kanske 3-4 gånger per vecka, haha. Troligtvis kommer det att dyka upp lite bilder här på bloggen så småningom.
Varför vill jag då bli förskollärare?
JAg har alltid älskat att vara med barn, redan i mellanstadiet hjälpte jag gärna till med de mindre barnen. Omsorgsbiten har alltid fallit mig naturligt och efter jag provade på att praktisera på en förskola i högstadiet så var jag fast, jag SKULLE jobba på förskola. När jag skulle välja gymnasielinje så tvekade jag länge, funderade på handelsprogrammet mycket. Men efter en informationskväll kring de olika programmen var det självklart att det skulle bli barn- och fritidsprogrammet, jag sökte inte ens något andra- eller tredjehandsval. Efter 3 blandade år på gymnasiet bestämde jag mig för att söka till universitetet direkt. Och nu sitter jag här, förskollärarstudent hos Linnéuniversitetet med endast 2 terminer kvar.
Nu sitter jag här 2,5 år senare och ångrar inte att jag stannade kvar, jag trivs så himla bra i min klass och jag kan inte tänka mig att plugga tillsammans med några andra. Jag har även blivit med självständig och jag litar mer på mig själv i olika val. JAg har lärt känna mig själv helt enkelt. Sälvklart har jag hemlängtan ibland, men Gotland ligger bara en resa iväg. Sen finns alltid familj och vänner ett telefonsamtal bort.
På fritiden gillar jag att fotografera och vara kreativ, sen lider jag av en form av städmani så lägenheten städas kontinuerligt kanske 3-4 gånger per vecka, haha. Troligtvis kommer det att dyka upp lite bilder här på bloggen så småningom.
Varför vill jag då bli förskollärare?
JAg har alltid älskat att vara med barn, redan i mellanstadiet hjälpte jag gärna till med de mindre barnen. Omsorgsbiten har alltid fallit mig naturligt och efter jag provade på att praktisera på en förskola i högstadiet så var jag fast, jag SKULLE jobba på förskola. När jag skulle välja gymnasielinje så tvekade jag länge, funderade på handelsprogrammet mycket. Men efter en informationskväll kring de olika programmen var det självklart att det skulle bli barn- och fritidsprogrammet, jag sökte inte ens något andra- eller tredjehandsval. Efter 3 blandade år på gymnasiet bestämde jag mig för att söka till universitetet direkt. Och nu sitter jag här, förskollärarstudent hos Linnéuniversitetet med endast 2 terminer kvar.